av Karin

Uttrycket the throw-ins kommer från existensialistisk psykologi och handlar det där lilla extra du lägger till i ett arbete. I matlagning kan det symboliseras av kryddorna. Du kan laga en maträtt helt efter receptet men du får aldrig till det där lilla extra om du inte slänger i kryddorna. Det där som lyfter lite extra.

Som vägledare kan det innebära att jag lägger extra fokus på hur rummet jag vägleder i, ska se ut. Jag behöver inte tända ljus eller lägga på lite stämningsfull musik i bakgrunden, men det kan göra mycket för hur både den jag möter och jag själv trivs i rummet och även i mötet. Det kan vara de där extraminuterna jag tar för att prata om nåt helt annat, innan själva samtalet.

Anledningen till att jag läste till vägledare var nog att jag är sådär nyfiken av mig på något jag tycker sammanfattas bra i frågan; what makes you tick? Alltså, vad är det som gör att människor gör de val de faktiskt gör, var ligger passionen? En del har inte ens särskilt bra koll på själva varför de väljer som de gör.

När det gäller jämställdhetsarbete är frågan lika viktig att ställa sig. Varför tycker du det är viktigt att jobba med genus- och jämställdhetsfrågor?  What makes you tick? Vad är det där lilla extra du gör, som faktiskt kan vara avgörande för hur hela arbetet går? Det är ofta det du inte måste göra, men som gör något så mycket mer värt om du gör det.

av Karin

Min hjälte den här veckan heter Jasmina och är fjorton år.

När alla andra inbjudna till referensgruppsträffen uteblev, var hon den enda som trotsade det tråkiga novemberregnet och kom till diskussionskvällen för att prata jämställdhet ur ett Gunnared-Askim-perspektiv.

Nu blev det inte så mycket diskussion så som det var avsett, utan mer en trevlig fikastund där vi fick ta del av en synnerligen skärpt och trevlig tjejs tankar om framtid och jämställdhet.

Kay Pollak brukar säga saker på sina föreläsningar som "bry dig inte om dom som inte kom, var glad för dom som faktiskt kom". Så tänker jag. Jag är så glad att vi fick träffa Jasmina. Hon kom.

Vi kommer nog inte ha fler referensgruppsträffar med samma upplägg, vi får satsa på att träffa elevgrupper via fritidsgårdar etc.

av Karin

Det är en vanlig, skruttig måndagmorgon i november när nyhetstablåerna fylls av tråkigheter. Det är mord och blod och bilolyckor och kaffebryggare som gör vårt kaffe äckligt -allt i en salig blandning.

Och mitt största aber för veckan är hur vi ska få föräldrar och elever att komma till projektets första referensgruppsträff. Träffen är på onsdag och det ser fortfarande tunnsått ut med anmälda deltagare. 

På ett sätt är det ett lyxproblem.

Det finns viktigare saker än en jämställdhetsdiskussion. Vi lever och de flesta av oss har fullt upp med att ta hand om oss själva, varandra, familjer osv., vi kanske har börjat handla julklappar och tycker att kvällarna behövs för att gossa in sig i filt och ta det lugnt, för att orka i den mörka hösttiden. Men en jämställdhetsdiskussion en onsdagkväll i november är inte oviktig.

För att vara trovärdiga när vi ska söka pengar för vårt genomförandeprojekt och göra alla kompetenshöjande åtgärder vi arbetat fram i kartläggningen, är det viktigt att kunna visa att vi har engagemang och drivkraft på alla nivåer. Det gäller föräldrar och elever, pedagoger och rektorer, såväl som projektgrupp och verksamhetsutvecklare.

Vad kan du vinna på att komma och diskutera jämställdhet en onsdagkväll? Nya insikter? Få träffa människor du inte skulle träffat annars? En god fika? Inspiration? Pedagog, förälder, elev, rektor...våga prova!

Lövgärdesskolan, bibloteket

18-19.30

25 november

Välkommen!

Idag har vi, både jag och Ronak, varit ute och gjort ytterligare ett uppdrag i projektet. Det var en ny och givande att jobba tillsammans med ett kartläggningsområde. Att komma från förskoaln och hamna i en 9:e klass var en spännande upplevelse. Att träffa dessa ungdomar och genomföra denna enkätundersökning var givande.

Martin/KU Gunnared

av Ronak

Att ha fått möjligheten att vara med i det här projektet har gjort att jag själv tänker på mitt sätt att bemöta barnen. Jag har lärt mig och fått otroligt många nya tankar och tips av andra i projektet men också av de pedagoger jag har intervjuat och observerat.

Hej!

Genus att alltid varit ett fascinerande och fänglande ämne. Tack vare projektet olikamenlika har jag fått flera nya infallsvinkar till ämnet. Det var en lyckad KU-dag igår och det är alltid kul att ta del av de andras rapporter samt få nya uppgifter att ta itu med. Nästa gång vi besöker skolor handlar det om studie och yrkesval.

Ska bli spännande att höra hur ungdomar i årskurs 9 ser på framtida yrkesval. Den här gången ska Kerstin och jag besöka Lövgärdesskolan, vilket ska bli intressant.

Conny

Efter ännu en träff med de andra tre KU:arna känns det riktigt bra. Det är alltid roligt och lärorikt att träffa det här gänget. Dels är vi från olika stadsdelar men också från olika stadier i skolan från förskola till skola. Jag tackade ja till det här uppdraget för att jag alltid varit intresserad av jämstäldhetsfrågor och trodde att jag var rätt insatt i detta men efter någhra månader i projektet inser jag att man lär sig nya saker hela tiden. Den ökade medvetenhet jag fått av detta uppdrag skulle jag inte velat vara utan. Denna ökade medvetenhet har jag dels fått av att besöka olika skolor i Askim, allt från förskola till en 6-9 skola men också genom de träffar vi har som KU tillsammans med Karin och Jenny. Fortfarande är det fler uppdrag kvar att göra och det känns inspirerande att kasta sig över dessa. För jag vet att de kommer att ge mig ännu fler insikter och kunskaper. Tack för idag.

Martin/KU från Gunnared 

av Kerstin

Hej!

Kerstin, KU i projektet här. Idag har det varit möte med de andra KU:arna och projektledarna. Vi hade uppföljning och redovisning av kartläggningsområde 2 och 3. Intressanta diskussioner som alltid när vi träffas.

Vi fick en uppgift att skriva här på bloggen om våra insikter och om hur vårt synsätt förändrats under projektets gång.

Jag, som är nyutexaminerad lärare och bara jobbat sedan i januari, hade inte särskilt stor erfarenhet av genus och jämställdhet i förskola och skola tidigare. Nu när det gått ca två månader i projektet tycker jag att jag har blivit mycket mer medveten och uppmärksam i mitt arbete gällande genus.

Jag tänker på hur jag ställer frågor till barnen, hur jag bemöter de, t.ex med tonfall och val av ord. Jag tänker på innehållet i böcker som jag läser för barnen. Vad förmedlar boken, hur ser illustrationerna ut o.s.v

Något som jag inte tänkt på tidigare blir helt plötsligt så väldigt tydligt när man bara blir lite mer uppmärksam och intresserad av ett ämne.

Det är väldigt intressant att göra undersökningar bland barn och vuxna om genus och jämställdhet och jag lär mig mycket genom att vara med i det här projektet.

Det är också väldigt intressant att se på likheter och skillnader i Askim där jag jobbar och Angered där jag gör studierna. Visst är det mycket som skiljer sig, man har olika förutsättningar och det är två helt skilda stadsdelar men trots det finns det också mycket likheter de emellan.

Väldigt lärorikt, spännande och roligt sätt att få upp ögonen!

/Kerstin