Idag känner jag mig lite uppgiven efter att ha läst för många rapporter som alla kommer fram till samma saker om genus och jämställdhet.

I metoden 4R påpekas ofta att det fjärde R:et, realisera, ofta glöms bort. Vi är så fokuserade på att kartlägga och beskriva nuläget att vi inte orkar följa upp med åtgärder som förändrar. Jag kan skriva spaltmetrar om genusteori, men det har tusen och åter tusen redan gjort. Jag vill att projektet ska fokusera på konkreta åtgärder, vad som redan görs och fungerar och hur vi gör mer av det.

Och så kommer hela verkligheten över mig där det känns som vi slåss med väderkvarnar för varje timmes tid med pedagoger som behövs för att kunna genomföra intervjuer och observationer. Jämställdheten är inget litet hus på gården utan något genomsyrar allt vi gör i våra verksamheter och mitt i mattelektionen. Det borde inte vara en konkurrenssituation, men det blir det lätt.

Hur konkurrerar vi med allt annat, förutom undervisning och verksamhet som pågår i skolan? Som SYV borde jag vara tränad i detta; -hur får vi in arbetsmarknadsperspektivet i de olika ämnena när lärarna bara ser kursplanen framför sig? Varför kan det inte ingå att skriva CV i svenska eller engelska? Varför pratar vi inte om den könssegregerade arbetsmarknaden i samhällskunskapen och räknar ut i matten vad kvinnors ohälsa kostar samhället etc.?

Karin Flores