Jag gillar att jobba i skolan.

Det kommer säkert från att jag själv var ett sånt barn som gillade skolan. Jag tyckte om att lära mig, hade hyfsat lätt för det och lärde mig snabbt koderna. Jag var också en duktig flicka som hela grundskolan placerades bredvid stökiga pojkar; Jimmie, Nicke, Rickard, för att underförstått vara en hjälplärare och underlätta för fröken, snarare än att jobba på min egen utveckling.

När jag jobbade som lärare i år 4-5 för några år sen, fick jag också uppleva hur ett fåtal pojkar i klassen upptog större delen av mitt fokus och energi. När duktiga flickor (och pojkar) redan var klara med uppgifter, var det inte alltid med lätt hjärta som jag kunde säga att jag kunde ge nya uppgifter för att ytteligare stimulera och uppmuntra kunskapstörst.

Redan på gymnasiet satt jag i skolbiblioteket  och läste grundbultsboken Godmorgon pojkar och flickor och försökte förstå hur det kunde vara så tokigt, att när lärare aktivt arbetade på att ge alla elever lika mycket utrymme i klassrummet, tyckte pojkarna att flickorna fick allt utrymme och flickorna undrade varför läraren bara hackade på dem.

Det är ganska längesen jag gick i skolan. Det har också gått några år sen jag var lärare. I mitt arbete som studie- och yrkesvägledare har jag oftare lyxen att få arbeta med människor en och en, och då kunna fokusera på vad som är viktigt just för hen*, oavsett kön.

Jag kan undra om det egentligen har hänt så mycket sen jag var duktig flicka som pliktskyldigast fick en guldstjärna eller klistermärke i boken för väl förrättat arbete. Rapporter och beskrivningar visar att det är elever som hörs mest och inte följer koderna, som får mest uppmärksamhet och som får största delen av lärarens fokus. I projektet ska vi bland annat arbeta med att kartlägga hur pedagogerna i de delaktiga skolorna i Gunnared och Askim tycker det är nu och hur de tacklar fenomenet. Vi ska också jobba med att testa hållbara strategier för att alla barn och elever i skola/ förskola ska kunna stöttas för att få uttrycka sig på fler sätt, än de som är tydligt könskodade.

Jag blir glad om du skriver en kommentar till texten. Hur tycker du att det funkar? Känner du igen dig i beskrivningen ovan?

*Hen, är ett könsneutralt ord vi kan använda för att inte behöva skriva ut honom och henne, hon och han, utan det inkluderar två kön.

   När jag arbetar med projektet Olika men ändå lika i förskola och skola, jobbar jag med att bygga strategier som gör att alla barn och elever får bredda sina möjligheter att uttrycka sig, oavsett kön.

Att inte uttrycksmöjligheterna smalnar av mer och mer ju äldre de blir. Ungefär som en Anna Anka, fast tvärtom.

Det är mycket Anna Anka nu. I hennes värld tycker jag alternativen att uttrycka sig som kvinna (eller man) är mycket begränsande. Det är enkelt, stereotypt och ganska tråkigt som hon beskriver hur en kvinna "ska" vara, hur en man "ska" vara.

Ankan jobbar lösningsfokuserat och gör mer av det som funkar i hennes värld.  Hon vill inte ändra några maktstrukturer eller förändra världen. Hon köper att it´s a mans world och ser till att få  så mycket som möjligt ut av den genom att uppfylla sin smala roll intill perfektion.

Money, money, money must be funny in the rich mans world, har alla gnolat nångång.

Jag hoppas att Ankan tycker det är funny.

Annars är hon bara en väldigt, väldigt sorglig kalkon.

Den tredje projektveckan har vi arbetat med att planera arbetet för de fyra kollegiala versamhetsutvecklarna (KU) som påbörjar sitt arbete nästa vecka. På onsdag den 23 september kommer de att ha sin första uppstartsdag med praktiska genomgångar, föreläsning och sedan påbörja kartläggningsarbetet ute på skolorna.

Trevlig fredag önskar jag alla.

/Karin

(kvack, kvack..)

     Tredje projektveckan inleddes med en presentation för politiker i SDN Gunnared och Askim. De fick en genomgång av syften & mål för projektet och fick även göra en övning för att illustrera det fantastiska ordet intersektionalitet. Vi fick även en presentation av ett annat samprojekt mellan stadsdelarna, GUNNARED + ASKIM = SANT där förskolebarn mellan stadsdelarna möts, sjunger tillsammans, plockar pinnar och målar tavlor tillsammans med Världskulturmuseet. Jättetrevligt att se bildspelen från när barn och pedagoger träffas.

Intersektionalitet förklaras som en vägkorsning i olika plan.

Flera aspekter, som kön, etnicitet, religion ålder,

klass och sexuell läggning spelar alla in i bestämmandet

av en individs identitet och dess villkor.

Exempelvis ses kvinnor aldrig enbart kvinnor

eftersom könsmaktsordningen – lika lite som etnicitet,

sexualitet eller klasstillhörighet – inte räcker för att förklara

hur ojämlikhet uppstår och hur makt utövas.

 Ur wikipedia.org

I veckan har projektet Olika men ändå lika varit på turné och hälsat på alla deltagande arbetslag och kollegiala verksamhetsutvecklare. Det har varit roligt att få ansikten på alla och vi har träffat både eldsjälar och personer som lite förvånat säga "jaså, ska jag vara med i ett projekt?". Nu under de närmsta veckorna kommer vi mest att arbeta med de kollegiala utvecklarna, KU, så de kan börja sitt uppdrag med att gå ut och kartlägga, intervjua och observera i förskolorna/ skolorna.

Här ser du ett av arbetslagen på Kummindalens förskola diskutera med Jenny om hur projektet ska utformas.  

Nu har jag (Jenny) och Karin arbetat en vecka med projektet och har precis börjat komma till rätta. Vi har fått ett eget kontor på Lövgärdesskolan, inloggningsuppgifter och datorer. Så det känns som om vi äntligen börjat komma igång! För mig känns det här projektet väldigt spännande, eftersom jag spenderat mina senaste 4 år med att studera på Förvaltningshögskolan, och nu äntligen får komma ut på en praktik och göra något mer konkret och praktiskt. Det är också väldigt spännande eftersom jag sedan tidigare, i skola och på fritid, har arbetat och intresserat mig för rättvisefrågor, och inte minst jämställdhet.  Jag hoppas och tror det kommer att bli ett händelserikt och intressant halvår för alla oss inblandade!

Idag har styrgruppen för Olika men ändå lika-projektet träffats för uppstartsmöte tillsammans med projektledare, praktikant, ekonom och samordnare. Det känns roligt att starta och såhär såg vi ut, flitigt arbetande & diskuterande!

Idag har jag (=Karin) varit på ekonomiutbildning för nya projektledare.

ESF-kontoret ligger mitt på Brunnsparken, är ljust, fint och dekorationerna i fikarummet är dalahästar med gula EU-stjärnor på.

Till eftermiddagens föreläsning kom trettio personer, varav 28 kvinnor. Alla fick berätta kort om sina projekt och det var om b.l.a ekologisk mat, empowerment för romer, arbetsmarknadsprojekt för ungdomar, långtidssjukskrivningar etc.

Det gick upp för mig att socialfondens arbete verkligen handlar om det som brukar kallas "mjuka" värden. Sånt brukar ju av tradition attrahera kvinnor, så könsfördelningen var nog inte så svårförklarad, om än anmärkningsvärd.

Det var hur som helst en fullspäckad eftermiddag som inte var så mycket "mjukvara" utan mer blanketter, inrapporteringsrutiner och att inte överskrida projektbudgeten.

Nästa vecka starar projektet Olika men ändå lika -ingen hållbarhet utan jämställdhet. Undrar om det gällerför alla EFS-projekt eller om det kan bli hållbart även om vi är mest en massa hängivna kvinnor i även detta projekt?

Här kommer du att kunna följa arbetet i projektet Olika men ändå lika - ingen hållbarhet utan jämställdhet.